Yxnevallen

I östra Östergötlands djupa skogar återfinns den gamla socknen Yxnerum, med byarna Borkhult, Fröjerum och Drängsbo. Borkhult kan indelas i två byar, nämligen själva Borkhult och Kyrkbyn. Men eftersom fotbollslaget heter Yxnerum och planen ligger Borkhult så skriver jag om den som en by för att göra texten tydligare. 
En mer ”exakt” vägbeskrivning är mittemellan Åtvidaberg och Ringarum (Valdemarsviks kommun). Drygt två mils landsväg till varje ort. Dessa två byar har, liksom landsbygden i övriga Sverige, avbefolkats och numera bor det bara runt 225 personer (ca 175+50) här. Yxnerum ligger vackert belägen vid insjön Yxningen och är nog kanske mest känd för sitt rejält tilltagna konferenshotell. Efter några struliga år i slutet på 10-talet verkar den numera vara igång. Även den fina 1800-talskyrkan och bryggan ”Kyrkviken” är pärlor i Yxnerum.
Ett par hundra meter rakt västerut ligger grannbyn Borkhult. En by som andas gemytlighet och, trots sin avbefolkning, framåtanda. Längs med den karaktärsdanande ån ligger bland annat Borkhult Lapphem som erbjuder lokal kultur, logi, kafé och givetvis naturupplevelser. I närheten ligger även en crossbana, en dansbana och, en bit bort, ett äldre gästgiveri (Salfvedal). Borkhult är en gammal bruksort och har där bland annat tillverkat tegel, pappersmassa, spik och svavelstickor. 

I det lilla mysiga ”centrumet” återfinns även den gamla fotbollsplanen, Yxnevallen. Infarten sker över en bro/sluss på den vackra ån och man får således ett fint välkommande till planen.  Idag är den inte längre aktiv som idrottsplats för organiserad fotboll, men det gamla klubbhuset används numera som ett vandrarhem så visst pågår det aktivitet där fotbollen spelade en central roll i drygt 80 år. 
I år (2020) är det också 90 år sedan Yxnerums idrottsförening bildades. Genom bland annat pastor Einar Friberg bildades YIF i början på april 1930. Någon vecka senare efter bildandet hade styrelsen ordnat mark för en plan på det så kallade ”Vennerbergsgärdet”. En plan som då låg 45 grader mot den nuvarande planen.
1932 började YIF spela i en serie mot bland annat grannbyarna Östra Ryd, Bersbo och Björsäter. Året efter startades det även ett b-lag när ett gäng grabbar från Drängsbo (ett par kilometer sydväst från Borkhult) anlände och ville vara med. 1947 byggdes det enklare omklädningsrum och samma år vann Yxnerum pokalturneringen, Lunda BK. 
1952 var ett år som gick till historien då YIF överlägset vann sin serie (troligen div. 6), med bara tre poängtapp, och en överlägsen målskillnad. Parallellt med herrfotbollen bedrevs det även orientering, terränglöpning och bordtennis under årens lopp. Det har även lagts ner ett stort arbete på den inkomstbringande dansbanan (fortfarande aktiv) som byggdes 1945 och renoverades 1954. 
I slutet på samma årtionde blev YIF trea i division 6 södra (1956), men två år efter blev de istället trea från slutet. Samma år värvade rivalen Björsäters SK två av lagets mest framstående spelare. Ett hårt slag just då. 
1963 gick YIF upp till division 5 efter en tredjeplats i sexan. Året efter togs det första stegen mot en bättre hemmaplan. Hemmakrigarna hade tröttnat på sitt ”frimärke” (90x46 m) och frågade godsägare Theorell om mer mark. Theorell skulle visa sig vara frikostig och föreslog att vända på planen – och göra en helt ny plan. Sagt och gjort. Året efter (1965) började arbetet och det pågick i nästan två år. 1967 skedde premiären på den nya större Yxnevallen (104x66 m). Dock var gästerna från Linköping – LAIK – ofina nog att vinna premiären med 1–2. 
Kommande åren var Yxnerum ett stabilt division 5-lag innan det 1984-85 var dags för nya roliga kapitel. 1984 blev YIF nämligen seriesegrare och flyttades upp till fyran. Dock blev glädjen kortvarig då sejouren blev ettårig. Tre poäng skilde upp till fast mark och tillsammans med rivalen Falerum åkte YIF ur. Första och enda gången laget nådde så högt. 
Andra milstolpar för Yxnevallen var 1955 då första handdrivna gräsklipparen köptes, 1970 då omklädningsrummen renoverades och 1985 då kiosken (Villahagens) byggdes och matchuret samt telefon sattes upp. Året efter tillkom klubbstugan på Yxnevallen. 
Under årens lopp har Yxnerums IF primärt varit ett stabilt division 5-lag. Östergötlands fotbollsförbund gjorde 2017 en maratontabell för femman och där låg YIF på plats elva med 37 spelade säsonger. Imponerande. Närmaste lokala konkurrenterna var Valdemarsvik (nia) och Falerums IF (trea). Just rivalen Falerum återkommer jag till längre ner. 
Ett annat spännande nedslag i historien är i juni 2006 då storlaget IFK Norrköping gästade Yxnevallen. 411 personer hade bänkat sig (publikrekord?) för att se YIF spelade jämnt mot superettanklubben i den lokala Östgötacupen. Hur alla dessa fick plats är en gåta. Fotbollsplanen ligger vackert, men har inte mer än ett par enklare träbänkar som läktare. Hur som helst, storspelade den då 19-åriga burkväktaren Martin Rohlin enligt tidningsrapporterna. Visserligen hade hemmalaget ett gäng bonusstraffar, men det krävdes ändå ett övertidsmål av sydafrikanen Grant Igesund för att Peking skulle vinna med 6–5. IFK Norrköping var 2006 inne i sin värsta period i modern tid och harvade i superettan, men det förtar inte Yxnerums insats. Tvärtom. 
Som många andra fotbollsklubbar på landsbygden kom verkligheten till slut ikapp YIF. Trots en okej sjätteplats i femman 2008 var det svårt att få ihop det. 1–1 mot Kimstad GOIF den 27 september 2008 är, enligt mina efterforskningar, den senaste seriematchen på Yxnevallen. 

Ett tappert och vågat försök att rädda klubben gjordes 2009. YIF och rivalen Falerums IF (drygt tre mil bort) slog ihop sig under artistnamnet Åtvidabergs södra. Försöket varade i drygt tre år men var aldrig speciellt lyckats. De forna rivalerna kom aldrig överens och trots neutral plan (Kanonvallen i Åtvidaberg) gick projektet uselt. Redan 2010 startade några yngre ”falerummare” upp sin klubb igen. Åtvidaberg Södra drog sig sedan ur allt spel till 2011 och flera av spelarna anslöt istället till Överums IK. Bland annat den ovan nämnda burväktaren Martin Rohlin. Sjundeplatsen i division 5 mellersta blev således det sista officiella resultatet för det som en gång var stolta Yxnerums idrottsförening.  
Fotbollsdöden har annars drabbat området rätt hårt. Varken närbelägna Falerum, Hannäs, Ukna (Storsjö) eller Edsbruk har ett herrlag igång 2020. Men i Ringarum, Björsäter, Grebo och Östra Ryd bedrivs, glädjande nog, fortfarande verksamhet på seniornivå. Hoppas det förblir så!
Klubben skänkte klubbhuset, och det som återstod av klubbkassan, till hembygdsföreningen som idag bedriver vandrahem på idrottsplatsen och en boulebana. Näten är fortfarande kvar på målen och gräset ser, sommaren 2020, alltjämt välskött ut. Det skulle nog gå att snabbt få planen i spelbart skick igen. Men något intresserat fotbollslag lyser dock med sin frånvaro. 
Besöket på Yxnevallen skedde juli 2020. 
Stort tack till Magnus Lindbergh i Yxnerums Hembygdsförening och Carl-Axel Kindholm (Yxnerums IF:s eldsjäl som tyvärr gick ur tiden december 2019) för stor hjälp med information.
/Anders Ekström, Sollentuna 
KÄLLOR: Yxnerums Hembygdsförening (Magnus Lindbergh), Yxnerums IF:s 60-årsskrift av Carl-Axel Kindholm 1990, Östergötlands fotbollsförbunds officiella statistisk, Norrköpings Tidningar och hemsidorna för Åtvidabergs Södra samt Falerums IF.