Triss i ess på Essviksvallen
På östra sidan om Ljungans mynningsvik ligger Essvik. Från Raggsjö, uppe i Västerbotten, där min färd startade var det en nätt resa på ca 40 mil innan jag var framme. Inte så farligt, trots allt så var bortamatcherna i division 3 Norra Norrland ibland LÄNGRE än 40 mil för mitt Norsjö när det begav sig…
I boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”, där Essviksvallen titulerades med två bollar av tre möjliga, skriver Ronald Åman: ”Brantare och längre backe fram till målet (förlåt ordvitsen) kan inte finnas i Sverige. Det är till och med så att bokstäverna – s:en – lutar på entréskylten”. Jag kan inte bekräfta att det är den brantaste och längsta backen upp till målet, men visst är den lång och brant. Och vackert är det! Även den som inte är intresserad av idrottsplatser måste uppskatta promenaden upp till Essviksvallen. Här torde det väl dessutom ha körts en hel del tuffa backintervaller genom åren? Vad gäller de lutande s:en, så tycks de ha rätats upp sedan Ronald Åmans besök på Essviksvallen. Se bild längre ner och i bildgalleriet.
Essvik är en halvö, som består av Skottsund och Juniskär samt flera sammanvuxna orter: Haraberget, Essvik och Ljusvik som alla nu räknas till tätorten Kvissleby. Essvik var alltså en egen tätort till och med 2015.
På Essviksvallen känner man sig välkommen. En fantastiskt fin entré bjuder in. De svenska flaggorna vajar i vinden, och solen värmer gott. Idrottsplatsen är välskött och det enda som saknas den här dagen är en fotbollsmatch att beskåda på plats.
De lutande "s:en" tycks ha rätats upp sedan Ronald Åmans besök på Essviksvallen.
Essviks Arbetares Idrottsförening bildades 1924, och idrotterna som bedrevs var från en början främst boxning och brottning. Friidrott och fotboll togs upp på programmet 1925. Efter sex år, 1930, bytte föreningen namn till det nuvarande Essviks Allmänna Idrottsförening. Idrottsplatsen invigdes 1932. Svenska Cellulosa hade upplåtit mark och med idéellt arbete av många frivilliga stod den klar för invigning den 3 juli 1932. Åren före spelade Essviks AIF sina matcher i Åmon.
Seriespel påbörjade herrarna säsongen 1929/30 med deltagande i Medelpads sydöstra serie där laget placerade sig på andra plats bakom seriesegrande Wifstavarvs IK. Genom åren har laget ofta huserat i såväl division 3 som division 4. Toppnoteringen kom 1969 när laget vann division 3 Södra Norrland Nedre, bland annat i kamp med lag som IFK Sundsvall och Sandvikens AIK. Publikrekordet på Essviksvallen, 2325 åskådare, är från kvalmatchen den 12 oktober 1969 när Essvik spelade 1-1 mot IFK Östersund. Båda lagen gick sedermera upp till tvåan. Besöket i serien under Allsvenskan blev blott ettårigt, då Essvik intog jumboplatsen året då IFK Luleå vann serien och sedan via kval tog klivet upp till finrummet. I skrivande stund (2024) hör Essvik hemma i den s.k. ”Medelpadsallsvenskan”, dvs division 4 Medelpad. 1995 spelades det en match i Division 1 Norra på Essviksvallen. Kommunalstrejken det året berörde Idrottsparken i Sundsvall, så Giffarna flyttade matchen mot Brommapojkarna till just Essviksvallen. 467 åskådare fick se Giffarna vinna matchen med 2-1.
Essvik har också fostrat en allsvensk spelare. Anders Lindahl både inledde och avslutade karriären i Essvik. Han spelade allsvenskt för både GIF Sundsvall och IFK Sundsvall och representerade också U19- och U21-landslaget vid totalt nio tillfällen.
Damlag har Essvik haft i två sejourer i egen regi, först 1980 – 1981, och sen 1999 – 2007. Samtliga säsonger har EAIF lirat i division 3 Medelpad.
Hopp för framtiden finns det då ungdomslagen är representerade av barn i 6–7-årsåldern och upp till ungdomar i 16-årsåldern.
Tack till Essviks AIF, Ingemar Berg, klubbmarken.com, Bo Adriansson och André Pettersson.
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
2024-01-05
