Grönhagen

Ormsjö ligger i Dorotea kommun, i de södra delarna av Lappland i Västerbottens län. För en boende i Ormsjö ter sig Stockholm lika långt bort som Kiruna. Det är 67 mil upp till Kiruna, och 67 mil ner till Stockholm! Till länets största stad, Umeå, är det 25 mil i riktning österut. Ner till Östersund i norra Jämtland är det ”bara” 20 mil. De långa avstånden har sannerligen inte gjort det lättare för fotbollslagen i avflyttningens spår. Det blir brist på såväl spelare som ledare. På 60-talet fanns det en hel inlandsfemma bestående bara av lag från lappmarken, med många heta derbyn som följd. Idag är lagen lätträknade. Bredden som fanns med fotbollsklubbar på orter som Bockträsk, Svanabyn, Ormsjö, Lavsjö och Lajksjö finns inte längre. Ormsjö IF Uven försvann från fotbollskartan 1988, ett år som slutade med en tredjeplats i division 5 Västerbotten Södra.

Ormsjö IF Uven, 1948.

1988 var också året då jag stiftade min första bekantskap med Ormsjö. Jag var 12 år gammal, och ”mitt” Norsjö IF (då i division 3, och även blivande distriktsmästare samma år och året efter) hade fått en enkel lottning i Svenska Cupens första omgång. Norsjö skulle möta Ormsjö IF Uven. Det blev dock ingen lätt match. Cupknallen blev ett faktum. Ormsjö vann med 4-2, och Norsjö åkte ut i första omgången. Ormsjö blev senare utslagna i den tredje omgången, borta mot div 4-laget Rutviks SK. Ormsjö har genom åren varit ett pålitligt topplag i just division 5, men laget har haft svårt att etablera sig i fyran. Totalt sex säsonger i division 4 Västerbotten Södra. Den första 1962, och den senaste (och sista?) 1984.

Ormsjö IF Uven 1982 - seriesegrare i division 5 Västerbotten Västra. Stående fr v: Sture Andersson, Karl-Enar Karlsson, Staffan Selin, Paul Björklund, Tommy Eriksson, Stefan Lindman och Kjell-Ivan Wallin. Nedre raden fr v: Göran Lindberg, Roland Edström, Bert-Erik Burman, Reidar Olofsson, Torbjörn Pålsson och Stig Ådén.

På södra Lapplands fotbollshimmel är det många stjärnor som tänts, åtminstone om vi tittar till folkmängden. Från Ormsjö kom det två bröder Lindman som båda blev allsvenska spelare i Djurgården, Sven och Jörgen. Sven Lindman blev den som kom att gå hela vägen från Ormsjö till landslaget och ut i Europa! Lycksele IF (som 1956 blev första lag från Lappland – och Norrland – att spela allsvenskt kval) värvade Sven Lindman 1961. Succén lät inte vänta på sig, och efter fyra framgångsrika säsonger i Norrlandstvåan där Lycksele var ett topplag, så gick flytten till huvudstaden och Djurgårdens IF. Inte heller där lät succén vänta på sig, så 1966 blev Lindman och Djurgården svenska mästare. 1968-69 provade Lindman lyckan som proffs i österrikiska Rapid Wien, men en skada satte käppar i hjulen så det blev endast 14 framträdanden och 1 mål. Han återvände till Djurgården 1969 och avslutade sin karriär där 1980. I Djurgården blev det totalt 49 mål på 312 framträdanden, och med det har han flest allsvenska matcher genom tiderna i DIF. 21 landskamper hann Lindman också med, och var även med i VM-truppen till Västtyskland 1974. Men allt började på Grönhagen i Ormsjö.

Grönhagen på Grönhagen! Anders Grönhagen och Djurgården gästar Grönhagen i samband med Ormsjö IF Uvens 50-årsjubiléum 1979. Ormsjö-spelaren heter Göran Lindberg. Men varför heter Grönhagen Grönhagen? Någon som kan lösa den gåtan? Planen är inte döpt efter Anders Grönhagen.

Idrottsplatsen sköts fortfarande, och planen är i gott skick även om det är lite vildvuxet runt omkring. Omklädningsrummet ser en aning slitet ut, men skulle folk börja leta sig ut från städerna och till landsbygden igen finns det goda förutsättningar att omedelbart kicka igång Uven igen. Dorotea IF brukar bl.a. låna planen så den används precis till det den ska till, dvs spelas boll på!

Text och foto: Göran Bergmark, Norsjö.
Lagbild från Brunnhages, och foto från 50-årsjubiléumet kommer från artikel i Västerbottens Folkblad.