Anrik klubb som kommer tillbaka
Ljungaverk är en av de klassiska bruksorterna i Sverige, och har även ansetts vara svensk kemiindustris vagga. Här hade KemaNobel en salpeterfabrik, och när bruksorten utvecklades så tog fotbollslaget i byn inte bara Medelpad med storm, utan även hela Norrland.
Stockholms Superfosfat Fabriks AB (det tidigare namnet på KemaNobel) anlände till området i början av 1900-talet. Det dröjde inte länge innan idrottsföreningen bildades på orten. Och själva grunden till föreningen blev faktiskt lagd i vänthallen på järnvägsstationen! Ejnar Rodling, Ture Andersson och Edvin Sjöö var trion som drog igång idrottsföreningen.
DM-final
Samtidigt som bruksorten växte så byggde idrottsföreningen musklerna. Alby och GIF Sundsvall var starka lag i Medelpad, men Ljunga bröstade upp sig och bjöd på hårdnackat motstånd. 1938 tog sig laget till DM-final, och här tycktes framgångarna kulminera och under 40-talet tappade laget lite fart.
Det glada 50-talet
När 50-talet inleddes så var Ljunga IF åter en kraft att räkna med i Medelpad. Alla deras lag vann sina respektive serier. A-laget sprang hem Nordsvenska serien före Sollefteå och Frånö, reservlaget segrade och så gjorde också både juniorlag och pojklag. Ljunga IF som nu för första gången avancerat till division 3 etablerade sig snabbt. Redan 1952/53 (höst/vår spelades den här tiden) var det dags att ta nästa steg i seriesystemet när Ljunga efter tre säsonger i Norrländska Serien Södra tog klivet upp till division 2 Norrland som ju på den här tiden var andranivån i seriesystemet, närmast under Allsvenskan. Äventyret i tvåan blev blott ettårigt, och även publikrekordet från division 3 säsongen före kom att stå sig. Den 7 juni 1953 slogs publikrekordet på Ljungalid när Fagerviks GF kom på besök. Hela 1969 personer betalade entré.
Sjumålsskytt i DM-final
1958 hade Ljungas Rune Andersson lilla julafton när Kubikenborg besegrades i DM-finalen med hela 9-2. Rune var i sitt livs målform och hittade nätet inte mindre än sju gånger bakom "Kubens" målvakt. Målspottaren Rune var given i Medelpads landskapslag tillsammans med målvakten Hasse Eriksson och innermittfältaren Yngve Olsson. Nämnde Eriksson kom senare att stå i mål för GIF Sundsvall när de öppnade Norrlandsfönstret hösten 1964. Han blev även allsvensk 1965. Rune Andersson gick vidare till Örebro SK.
1961 flyttades Ljunga ner till division 4, och de återkom inte förrän 1987 nästa gång då en ny men mindre storhetstid påbörjades. De gav bl.a. Halmstads BK full huggning i en match i Svenska Cupen 1991, en match HBK till sist vann med 3-0. Under sex år spelade Ljunga i trean innan färden åter tog fart neråt. 2020 tog man timeout men i skrivande stund (februari 2024) står det klart att Ljunga IF återkommer till fotbollsplanen. Ljunga anmälde nämligen ett lag till seriespel i Medelpadsfemman 2024, så bland lagen som försvann så finns det klubbar som återkom. Andra lag som gör comeback i svensk fotboll är bl.a. Slätthögs BoIF och Hannäs IF. Mycket positivt! En charmig idrottsplats som Ljungalid ska naturligtvis ha ett lag i seriespel.
Damerna i finrummet
Damfotbollen växte fram i slutet av 60-talet och i början av 70-talet, och Ljunga IF startade sitt damlag i seriespel 1972. Laget inledde direkt med en serieseger i Medelpads västra damserie, och etablerade sig snabbt som ett av de bättre lagen i Medelpad. Faktum är att laget spelat två säsonger i det som då hette division 1 och var så högt upp det gick att komma. Åren 1978 och 1979 blev Ljunga femma resp. sjua i division 1. Idag spelas det inte längre någon damfotboll på Ljungalid. Sista säsongen i egen regi blev 1986 då Ljunga blev sexa i division 3 Medelpad.
Roller derby och boxning
Det är inte bara fotboll som stått på programmet för Ljunga IF. I historiken kan man hitta roller derby (!), gymnastik, ishockey, bandy, bordtennis, brottning och simning. I gymnastik hade Ljunga en man som hette Sven Sundin och var uttagen till OS-truppen till Berlin 1936.
Besöket på Ljungalid var en förvisso blöt upplevelse för fötterna då det regnat konstant dagarna före jag klev in på Ljungalids då något välväxta gräsmatta. Idrottsplatsen, med sin rustika charm, är väl värd ett besök. Redan vid ankomsten, att se entréportalen, ger en känsla av att det här är en idrottsplats med en själ. Visst är det lite slitet, men det är också en del av charmen. Idrottsplatsen går i klubbens färger, gult och svart, och den naturliga läktaren med kiosk/speakerbås uppe på höjden ger oss möjlighet att få en bra överblick över planen.
Tack till Ljunga IF, och till Ingemar Berg, klubbmarken.com
Text och foto: Göran Bergmark, Raggsjö, Norsjö. 2024-02-03.
