"Ljudet av fotbollsskorna klapprade mot grusplanen"
När det här skrivs så har vi april månad 2024, och det är just nu stora kontraster mellan norr och söder. I den södra landsändan är man ute och krattar gräsmattan och påtar i trädgården. I norra Sverige ligger snön fortfarande djup. Men i en tid då ett fotbollslag i varje by var en realitet, då var det livat på grusplanerna i april.
I en tid som faktiskt inte är så långt tillbaka så var det grusplaner, och inte konstgräs, som var högaktuella den här tiden på året. I mina trakter brukade grusplanen i Norsjö (Västerbotten) skottas upp med traktorer i mars månad. Första omgången i distriktsmästerskapen och seriepremiären avgjordes oftast på grusplanen, då gräset på Rännaren sällan (eller aldrig) var redo för spel i början av maj. Snöhögarna kunde för en tid utgöra läktare vid sidan av planen, men risken att sjunka ner i den av solen plågade snön var såklart påtaglig. Underlaget på grusplanen kunde vara fruset och stenhårt, och ljudet av fotbollsskorna klapprade mot grusplanen. Eller så var det en parodi på fotboll när allt avgjordes i lervälling.
Med tiden så har konstgräset gjort sitt intåg, och det händer att lag som saknar konstgräsmatta flyttar premiärmatchen i april/maj till närliggande ort som har konstgräs. Allt färre väljer att spela på grus om man slipper. Högre upp i seriesystemet krävs det naturgräs/konstgräs. Redan på 60-talet krävdes det dispens för att spela på grusplan i den näst högsta serien, dåvarande division 2.
Nära till Treriksröset
Nu ska vi bege oss långt norrut, till en by som ligger drygt 10 mil söder om Treriksröset. Vi beger oss till Övre Soppero. På vägskyltarna kan man se att Karesuando bara är 5 mil bort, och närmaste stad Kiruna finns 120 km sydväst. Ser man på kartan så verkar det vara ett par mil närmare fågelvägen, då inlandsvägen först går söderut ner till Vittangi och sen viker av västerut mot Kiruna.
Elektricitet och idrottsförening kom till byn samma år
Idrottsföreningen i byn bildades den 1 november 1942. Samma år som elektriciteten kom till byn för övrigt. Att bedriva sommarsporter på den här breddgraden är en utmaning med tanke på att snön kan få för sig att ligga 7 månader eller mer. Men midnattssolen ger en svårslagen upplevelse som inte södra Sverige kan erbjuda. Matcher kl. 22 på sommarkvällarna var inga problem i Övre Soppero. Inte i Tornedalen heller, där Midnattssolscupen avgjordes under många år.
Fotbollen kom att spelas i lokala byaserier i flera år, och det arrangerades även sommarcuper m.m. men som fotbollsförening blev man aldrig riktigt etablerad i det ”riktiga” seriesystemet. Under 60-talet gjorde Soppero IF ett försök, och under åren 1967 och 1968 var laget anmält till seriespel. Premiär gjordes i division 7 Kirunaserien Övre 1967, och där bör det ha varit riktigt heta derbyn mot grannbyn Nedre Soppero (6 km mellan byarna) som hade bildat sin idrottsklubb 1957. Sugen på tabeller? Besök då gärna Svenska Fotbollsklubbar.
Det anordnades även friidrottsserier mellan byarna i området. Där deltog förutom Soppero IF och Nedre Soppero även Karesuando och Svappavaara bl.a. Seriematcherna i friidrott brukade kombineras med fotbollsmatcher där friidrottarna fick mäta sina krafter i fotboll mot varandra.
Malmfältens Elitserie
1968 hade Soppero IF avancerat till division 6 Malmfältens Elitserie, men det blev också den säsong som var deras tack- och farväl-föreställning till det ordinarie seriesystemet. Med en sjundeplats, två platser bakom Nedre Soppero IK, avslutade man sitt deltagande i egen regi i seriespelet.
Enligt SCB:s siffror så har Övre Soppero 172 invånare, att jämföra med när byn stod på sin topp på 60-talet när här bodde 441 personer. Men grusplanen finns kvar, och så länge det finns en plan kvar så finns det ett hopp. Det må se kargt ut i all sin enkelhet, men på Övre Sopperos IP finns det en själ. Konstgräset må ha sina fördelar vad gäller att förbättra förutsättningarna där klimatet är ett hinder, men när det kommer till fotbollens själ så är den moderna konstgräsplanen med sina plexiglasbås och mobila plåtläktare blott en själlös fotbollsrektangel. Nej, nog åker jag hellre på en bortamatch till Övre Sopperos grusplan även om risken är överhängande för skrapsår på knäna efter närkontakt med gruset.
Tack till Ingemar Berg, klubbmarken.com
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
2024-04-14
