Bänaredsvallen

IFK Bänared bildades 1945. På den tiden var det på enkla förhållanden och det spelades fotboll på 'planer' som mest kunde liknas vid en åker. Det ordnades matcher mot grannbyar som hade liknande förutsättningar – Ungdomarna som spelade på planen i Norra Långås mötte bland annat lag från  Kvarnagård i Morup, ett lag som man kallade Kvarnagårdens Ungdomsklubb och som av pojkarna givetvis fick det kärvänliga namnet ”KUK”. Under det första året skedde ombyte nere i Harry Isakssons grushåla. Vatten till att tvätta sig i hade man i mjölkkannor. 
 
Det finns gott om lag som benämns som kultlag i sportens värld. I ishockey finns t ex Tingsryds AIF, i bandy Lesjöfors IF och i fotboll IFK Bänared......Nä, ni är nog få där ute som känner till något om klubben IFK Bänared. Själv ska jag erkänna att innan jag var på besök och fick höra om Bänared så visste jag inget om dem. Det var tack vare mina guider (Urban och Bosse) som på min Hallandsexpediton tog mig till Bänared. För övrigt en av Bosses favoritidrottsplatser, och då ska det nämnas att han varit på några hundra. 

IFK Bänared. Lagbild, slutet av 80-talet. Notera de härliga frisyerna. 

Vi hade varit i Långås och var på väg mot Bänared. Från vägen vi körde så kunde jag skymta idrottsplatsen, därifrån kunde man inte se något utmärkande mer än målen. Väl framme blev jag direkt förälskad i denna nostalgiska plats. Det var verkligen som att ta sig tillbaka till 50-60 talet när man såg det lilla klubbhuset. Byggt som suterränghus.  Då omklädningsrummen var omoderna och saknade dusch byggde man duschrum i bottendelen av huset. 

Som idrottsplatssamlare har jag aldrig tidigare kommit till en idrottsplats där det bara finns ett avbytarbås. Jag frågade Johnny från föreningen om det stämde. 
- Jodå, det finns en grushåla längs långsidan och det finns inte plats för två avbytarbås. 
Vilka använder sig då av avbytarbåset ? Jo, hemmalaget förstås. Först det lilla gamla omklädningshuset och sen avsaknaden av ett avbytarbås för bortalaget. Känns som direkt 0-2 underläge för bortalaget vid ankomst. 
Ett minus för mig som nostalgiker? Definitivt inte. Det här är kultur och annorlunda !! 
Dessutom så delar hemmalaget och motståndarna duschrum efteråt. 

Glömde notera att utedass finns också på idrottsplatsen. 
Givetvis så finns toalett också . Kanske ska tillägga att den riktiga toaletten är en Porta Poti (husvagnstoalett) fast med lyxvariant med riktigt handfat jämte.  
 
Ingen idrottsplats sköter sig själv utan eldsjälar. I Bänared heter den mannen Erling Åkesson. 
 
Idrottsplatsen ägs av bonden som bor bakom målet. Han är med ibland och spelar när det behövs. 
Johnny från IFK skrev. 
- Han spelar med oss några matcher om året, oftast när de är ont om folk, jag själv har t.o.m. efter att jag bytt om inför match sprungit bort till Sven och letat efter honom och tillslut hittade jag honom inne i ladugården, jag frågade om han kunde tänka sig att komma bort och spela och de gjorde han! 
 
Bonden Sven tillsammans med sonen Fredrik.

Omklädningsrummen kom sen under 90-talet att flyttas till bottenplan - något som kan vara lite sorgligt med tanke på atmosfären i Bänared.  En av flera anledningar till att IFK Bänared kultstatus är att få ta promenaden utomhus för att duscha. Men för egna spelare och motspelares skull har den praktiska vägen svalts framför den nostalgiska....(text från boken) 

I deras jubileumsbok 'En överleverare som fyller 60 år' finns mycket intressant att läsa och man får ännu en bekräftelse på att laget verkligen är ett kultlag.  
 
Boken börjar med denna text: 
Vad kan ha fått en 15-åring att cykla drygt 6 km i bitande kyla för att därefter byta om i ett kallt omklädningsrum för att sedan springa några kilometer och kanske få röra vid en boll för att efter detta duscha i nollgradigt vatten och sedan ta ett skönt bastubad för att slutligen cykla de sju kilometrarna hem? Kamratskap torde väl i dom lägsta fotbollsdivisionerna vara det bästa svaret på denna fråga.  
 
Det finns även många anekdoter i boken. Bl.a. om när laget spelade borta mot Åkulla. Deras plan höll verkligen inte måtten för dagens regler. Dessutom så fanns en telefonstolpe placerad ett par meter IN på planen som spelare fick runda. Inte riktigt UEFA godkänt eller ??? 

I en bortamatch mot Rolfstorps GoIF någon gång på 60-talet fick Rolfstorp straff.  Bänaredsmålvakten Kalle tog straffen. Men domaren tyckte att målvakten hade rört sig innan straffen slogs. Därav gick straffen om igen. Målvakten räddade åter igen. Domaren tyckte åter igen att Kalle hade rört sig varpå straffen gick om en tredje gång. Och nu vet ni vad som kommer att hända igen. Jo, Kalle tog även den tredje straffen. 
När det var dags att slå den fjärde straffen skrek en Bänaredspelare som var bonde. 
- Släpp in den Kalle, jag måste hem och ge djuren mat. 

En besökare till hemsidan mailade mig denna berättelse när han läst om Bänaredsvallen.

Bänaredsvallen är så mycket kult det kan bli. Har spelat där och när Bänaredsspelarna fick panik (vilket hände alltid) så slog de ut bollen i en tjurhaga som låg jämte planen. Man var livrädd att hämta bollen. Bänaredsspelarna fick lite paus och vi ( motståndarna) fick dödsskräck. Tjurar är stora. 

Mvh

Thomas

 
Rekommenderar verkligen en tur till Bänaredsvallen.  
Boken finns faktiskt att läsa online på klubbens hemsida samt IFK Bänaredslåten 'Bland ängar och kor'.