Ungefär i mitten av Skellefteå kommun, i norra Västerbotten, finner vi byn Bjurfors. Fotbollslaget har precis avslutat säsongen (2019) i division 5 Västerbotten Mellersta med en fjärdeplats, 11 poäng bakom seriesegrande Renbergsvattnet.
Klubben bildades 1946, och fick då namnet IFK Bergliden. Namnändringen till IFK Bjurfors kom att ske vid ett årsmöte 1952. Idrottsplatsen var belägen i Bjurfors, och de flesta medlemmarna kom därifrån, så därför ville man att klubben skulle ha Bjurfors i namnet. Den nuvarande planen anlades i mitten på 60-talet. Före det hade man en plan som kallades Emilsplanen, som invigdes 1949. Den planen ägdes av en man som hette Emil Brännström, och det hände flera gånger att han kom med häst och vagn och körde rakt över planen trots att det pågick en match. Det var ju hans mark. Han hade bara arrenderat ut den, menade han.
Första tiden åkte man lastbil till bortamatcherna, och både spelare och supportrar satt på flaket. I samband med en bortamatch mot Lossmen, på legendariska Skirvingen, vann Bjurfors hörnorna med 32-0. Men bolluslingen ville inte in. Matchen slutade 0-0! Vid en av hörnorna kolliderade Bjurfors Knut Roos med en motspelare, och kollisionen var så kraftfull att Knut tappade sin guldtand! Samtliga spelare stod på knä i gruset och letade efter tanden, men den var spårlöst försvunnen. Lossmenspelaren som Knut hade kolliderat med kliade sig i huvudet, och där kände han en ojämnhet. Där satt tanden, på huvudet! Så gick det till i division 7 Burträskserien, där bland annat lag som Storbrännan, Bodbyn och Brönstjärn B stod för motståndet.
Efter säsongen 2011 beslutade sig de forna fienderna IFK Bjurfors och Ljusvattnets IF att göra gemensam sak och slå ihop sina herrlag. Båda hade svårt att få ihop folk, och under ett par år spelade de under gemensam flagg som Arctic Cat FC. 2015 klev Ljusvattnet av, och Bjurfors återuppstod under egen flagg samtidigt som Ljusvattnet försvann från fotbollskartan.
Största idrottsmässiga framgången har ishockeylaget stått för. Ishockeyn påbörjades i mitten av 50-talet, och 1965 byggdes den rink som än idag står kvar på området. Samma säsong, 1965-66, gjorde IFK Bjurfors debut i ishockeyns division 2 som på den tiden var den näst högsta serien i landet. Bjurfors torde vara en av de minsta orterna som varit på så hög nivå. Debutmatchen var den 10 november 1965, och pga isbrist i Bjurfors flyttades matchen till Norrvalla i Skellefteå. Motståndet stod Clemensnäs för, som året innan spelat i Allsvenskan. Det skulle bli tvåsiffrigt. Clemensnäs skulle mosa Bjurfors. Hur det gick? Bjurfors vann helt sensationellt med 4-2!
”Tänka sig att spela i 55 minuter i motståndarnas försvarszon, och ändå förlora!?”. Orden kom från Erik Rosendahl, lagledare i Clemensnäs. Skottstatistiken efter två perioder var förkrossande 35-3 till Clemensnäs, men 0-2 i mål för exallsvenskarna från Clemensnäs. ”Det renodlade amatörlaget från en jordbrukarby” (som Årets Ishockey skrev i årsboken 1965-66) hade svarat för en av de största sensationerna i västerbottnisk idrottshistoria. Och även så sent som på 90-talet var Bjurfors vassa på skridskorna, och gjorde fem försök att kvala till division 1. Fortfarande ser man till att göra is på vintern på rinken, men klubben har inte längre något aktivt lag i seriespel.
Här finns ett Youtube-klipp från när SVT besökte uterinken 2001: https://www.youtube.com/watch?v=Fn62LraxhhI
I Bjurfors fostrades Håkan Eriksson, som vann SM-guld med Skellefteå och Djurgården, och även representerade Tre Kronor vid 48 tillfällen.
Tack till Sten Sjöberg, Bjurfors, för hjälp med fakta och guidning på idrottsplatsen.
Klubbmärket från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Text och foto, Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
Fakta
Cirka 25 km västerut från Skellefteå, på den södra sidan av Skellefteälven. Följ bara huvudvägen genom byn, och följ skyltning mot idrottsplatsen.
