Burträsk, 38 km sydväst om Skellefteå, är mest känt för sin ost. Västerbottensost, eller Burträskost som den också kallas. Idrottsklubben i Burträsk är en av de äldre i länet, och firade hundra år 2010. Seriespel finns dokumenterat från 30-talet, och från början hette hemmaplanen Tjärnbacka. Den planen finns kvar än idag, och används också än idag men är inte längre huvudplan för Burträsk. En idrottsplatsutflykt med tillhörande fotosession till Tjärnbacka utlovas härmed, men nu är det fokus på Burträsk IP.
Efter att Tjärnbacka hade tjänat som Burträsks idrottsplats i ca 50 år beslutades det vid 80-talets början att det var dags för en mer centralt belägen fotbollsplan i samhället. Med den nya idrottsplatsen fick Burträsk nu både grus- och gräsplan på ett och samma ställe.
Burträsk IP invigdes 1981, och med en ny idrottsplats lät inte framgångarna vänta på sig. Efter att herrlaget i åratal hade spenderat större delen av tiden i femman tog Burträsk 1987 klivet upp till division 3 Norra Norrland. Framgång föder framgång, och seriesegern följdes upp med en fin fjärdeplats i trean året efter. Burträsks bästa resultat genom tiderna. Ett resultat som BIK tangerade år 2000. Storhetstiden gav tio säsonger i division 3. Sen har herrarna varit ända ner till division 6 (2014) och vänt tillbaka till fyran.
Burträsks damer var ett av pionjärlagen i Västerbotten. 1973 spelade de i Nordöstra Damserien, och grejade uppflyttning till Elitserien Damer. Sejouren där blev ettårig. Med tiden kom Burträsk IK att bli ett stabilt div 2-lag. 1991 bröt sig damerna ur, av ekonomiska skäl, och bildade en egen klubb: Burträsk FF. Det nya damlaget fortsatte bära vidare traditionen i division 2, och åren 2013 – 2015 blev det än bättre. Då huserade laget i division 1 Norra Norrland, där BFF fixade en femteplats som bäst (2014). I skrivande stund (2020) är laget i division 3.
Många fina lag har gästat Burträsk IP. Under åren 1987 – 2000 kom bl.a. Dinamo Tbilisi, Norwich, Huddersfield och Manchester City. Det hände sig en och annan lustig episod under de fina besöken, som när Huddersfield stod och sjöng ”Yellow Submarine” nere på stranden. Steve Bruce, manager i Huddersfield, lovade tränaren John Deehan att han skulle få 10 pund om han kunde åka vattenskidor runt en holme. Deehan hade aldrig åkt vattenskidor, men var en enorm tävlingsmänniska. Han kämpade envetet i över en timme till tonerna av spelarnas sång, ”Yellow Submarine”...
En märkligare händelse som Burträsk IK upplevt, skedde 1969 i Burträsk Sockenmästerskap. I semifinalen borta mot Lossmen, på samma dag som människor landade på månen den 20 juli, blev det ett osannolikt drama. Ställningen var 1–1 vid full tid. Straffar skulle avgöra. Efter 45 minuter hade lagen slagit 35 straffar var. Totalt 70 alltså! 64 hade gått i mål. 32–32 var ställningen i straffläggningen när domaren fick nog. Han plockade fram ett mynt. Matchen avgjordes med slantsingling. Burträsk vann. Det påstås att en straffläggning i Tjeckien, mellan SK Batov och FC Frystak ska vara världsrekordet i antalet straffar under en straffläggning. Där vann SK Batov med 22–21 efter totalt 52 straffar. Det är 18 färre än den där dagen då Burträsk och Lossmen sköt 70 straffar i sockenmästerskapet. Den där dagen då människan för första gången landade på månen.
Tack till Morgan Bohman för fakta.
Klubbmärke från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
