Året var 1732. Carl von Linné var ute på sin lappländska resa. Han hade tagit sig från Umeå och bl.a. besökt Lycksele på sin väg när han kom till Lycksamyren, ca 15 km från Gunnarn. I sin dagbok skrev han: ”Aldrig kan Presten så beskrifva hälfvete, som detta är eij värre”. I modern tid har det här återspeglats på sitt eget sätt, då det från kusten ibland har muttrats när det varit dags att genomföra resan till bortamatchen i inlandet. Linné lämnade walkover, och vände om tillbaka till Lycksele för vidare färd mot Umeå. Fotbollslagen kanske inte lämnade walkover så ofta, men visst har de lämnat Gunnarn och andra platser i inlandet slokörade på ett liknande sätt.
Lappländska Gunnarn är en småort i Storumans kommun. Orten hette tidigare Bastuträsk, men 1897 när postverket öppnade station blev postadressen Gunnarn efter en kronopark som Domänstyrelsen inrättat. Gunnarn blev då namnet på byn för att slippa förväxlingar med Bastuträsk i Norsjö kommun.
Fotboll hade spelats länge i Gunnarn, och idrottsklubben som bildades 1932 fick ett uppsving på 50-talet när vattenkraften byggdes ut i Umeälven. Det gav mycket jobb i området. Initiativtagare till fotbollslaget var bl.a. Joel Gällhagen och Sven Isaksson. Gällhagen var f.ö. en man som hade tumme med regnguden, allt enligt ett reportage i Expressen den 26 augusti 1953. Gällhagen hade tagit en regnförsäkring (!) till en hemmamatch. Det regnade, och klubbkassan fylldes på med 1000 kronor extra. Han köpte en regnförsäkring till nästa hemmamatch, och då var det inte bara regnet som föll från himlen. Det regnade även in ytterligare 1000 kronor till klubbkassan. Vilket försäkringsbolag det var framgick inte av reportaget. Regnförsäkring på en fotbollsmatch, någon som hört talas om det? Tänk om de haft tillgång till det på de brittiska öarna.
Den första tiden hade Gunnarn en grus- och jordplan mitt i byn. Den övergavs på 40-talet när en ny plan byggdes på andra sidan Gunnarbäcken där man än idag har sin hemmaplan. Gunnarn har som bäst spelat i gamla division 4, fjärdenivån i seriesystemet. Gunnarn gav lag som Rönnskär, Sunnanå, Sandåkern och Norsjö full huggning. En fin skalp togs 1954 då laget sensationellt slog ut Lycksele ur Västerbottens-DM. Lycksele, (som två år senare, 1956, spelade allsvenskt kval), besegrades med 1–0 efter förlängning. Inför 300 åskådare gjorde Sture Jonsson segermålet.
Notabelt, för oss som med nostalgiska ögon minns barndomens sagor, är att referaten från förr berättar om en mycket duktig back i Gunnarn på 50-talet. Hans namn var Alfons Åberg. Jag kan höra hur speakern presenterar laget: ”Det här är Alfons Åberg”. Åberg benämns i reportagen som en passningssäker och svårpasserad back, med ett bra löd i högerdojan.
På senare år har det varit tuffare att få ihop elva man. 2018 spelade Gunnarn i division 5 Västerbotten Södra. 2019 deltog laget i Västerbottens sjumannaserie, samt i Futsal. 2020 hade Gunnarn tyvärr ingen representation på seniornivå, men planen är i bra skick och inbjuder till spel så vi hoppas att Gunnarn bara vilar och snart är redo för nya stordåd.
Klubbmärke från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Fakta från Svante Backman (Fotbollens intåg i Lappmarken), Gunnarns IK och Wikipedia.
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
2020-11-24
