Hagavallen

  

Fyra fotbollsklubbar blev en förening som sen blev en halv förening. Ja lite tyvärr så här vemodigt kan vi sammanfatta fyra landsbygdföreningar från Svenljunga kommun i Västergötland som mött sitt öde. 
.  
Detta är dock tråkigt nog en allt vanligare utveckling för föreningar på landsbygden. Förr dominerade föreningslivet för speciellt fotbollsklubbar. Det kryllade av fotbollslag och idrottsplatser. I varenda samhälle och flertalet byar så ville man stoltsera med en idrottsplats där det även arrangerades andra festligheter. Eldsjälar fanns det gott om och för att inte tala om fotbollsspelare. Det som en gång var en självklarhet att träna på en grusplan på vintern, åka på bortamatch en söndagsförmiddag ett par mil bort, hjälpa till på idrottsplatsen med både det ena och det andra är idag allt mer sällsynt. Visserligen kan man skylla en del på avbefolkning men föreningslivet har fått en allt mindre ranking i det svenska folkhemmet. Uteträningen en kall oktoberkväll har bytts mot ett varmt gym med hörlurar och tv-skärmar, renoveringar av huset eller karriärsjobb. 
 
Östra Frölunda IF bildades 1918. 23 år senare invigdes Hagavallen och 10 år senare fick den rätt mått vilket firades med match mot IF Elfsborg inför 650 personer. Vi flyttar fram tidsepoken till det glada 1980-talet, vilket också var en höjdarperid i ÖFIF’s historia vilket bl.a. innebar serieseger i div.5 säsongen 1988.  
1984 fick man in rutinerade tränaren Urban Lidrot.  
- Jag började min karriär som spelare i Mjöbäcks GF och deras vackra anläggning Hallevi   
- I slutet av 70-talet spelade jag i Aplareds IF och som högst i div. 4. Ett år spelade vi en direkt avgörande sista match mot Dalstorp. Hade vi vunnit hade vi gått upp i div.3 (nivå 3 ).  
 
Därefter blev Urban tränare, först som juniortränare i Aplared. Från 1984-1986 fick han äran att vara tränare för Östra Frölunda IF. När jag frågar Urban om det är några speciella händelser som han minns extra så berättar han om match mot Kinnahult som höll på att få avbrytas tack vare en ‘lite väl’ färgad linjedomare. 
- I vad man kan kalla seriefinal 1985 mot Kinnahult fick vi en spelare utvisad efter redan en minut och det var ingen mindre än vår lagkapten och tillika bäste spelare. Våra spelare kämpade förtvivlat för att hålla nollan mot detta duktiga Kinnahult, men fick till slut sträcka vapen med en förlust på 0-1.Mest kämpade nog ändå vår linjeman tillika lagledare Lars Andersson. Vid alla tillfällen vinkade han att inkastet var ÖFIF:s. Vid något tillfälle såg domaren sig nöds agad att ändra på Lasses vinkningar men det mesta gick våran väg till motståndarnas förtret och inte minst hemmapubliken. Kinnahults spelare och publik blev arga och hotfulla men då upplyste domaren dom att gör ni något mot linjemannen så blåser jag av matchen och förklarar Östra Frölunda som segrare. Till slut lyckades Kinnahult göra ett mål och vinna. Trots förlusten hade Lasse ett leende på läpparna när han lämnade arenan. 
 
Östra Frölunda IF i egen regi med Urban Lidrot som tränare, årgång 1984.

I slutet av 90-talet började det bli tufft att få ihop lag bland grannklubbarna. Håcksviks IF, Kalvsjöholms FF, Mårdaklevs IK hörde av sig till ÖFIF om sammanslagning.  
Så fyra lag blev till ett lag. Det nya namnet blev Kindaholms FF. Tanken var att även få igång ungdomsverksamhet i bygden, vilket man lyckades bra med. T ex säsongen 2013 fanns här förutom två herrlag, två damlag också flera flicklag. Dessutom denna säsong så kommer damlaget på en andra plats i div. 3. Kval till div. 2 väntar och den 20:e oktober hemma på Hagavallen så krossar ÖFIF bortalaget Jula BK med hela 6-0. Det blev avancemang till div.2 . Nu är året 2020. Kindaholms FF’s herrar gjorde sin sista säsong 2017, damerna lyckades med ett år till i egen regi. Damlaget finns förvisso kvar men nu i kombination med Svenljunga där all verksamhet sker. Med andra ord kan vi nu säga att det återstår bara en halv del av det som en gång var fyra klubbar. 


Damlaget under sin framgångsrika period, bild tagen år 2017. Gott om folk runt planen. Nästsista året som det var seriefotboll på Hagavallen någonsinn.
 
Urban var för övrigt min guide denna småsköna oktoberdag 2020. Det var en ära att besöka Hagavallen med Urban som tidigare varit aktiv i ÖFIF. Eller rättare sagt, det som återstod av Hagavallen. En skylt som visar ‘Idrottsplats’ står kvar utmed vägen, vi svänger in på grusvägen bort mot klubbstugan med omklädningsrum. Den invigdes 1984 och byggdes mycket tack vare ideella krafter. Denna byggnad som så många kämpat att få till och lagt ner mycket tid och kraft hann inte ens bli 40 år. Målställningar, avbytarbås, entrékur är borta. Läktaren flyttades till Holsljunga. 
Det som återstår är mer eller mindre ett skal av det som kvar klubbstugan. Alla i bygden fick åka hit och ta vad de ville ha. Bredvid planen fann jag detta fynd som använts vid frisparksträningar. Kanske var det just tack vare den som Alexandra Johansson satte 1-0 direkt på frispark i kvalmatchen i den 26.e minuten mot Jula BK den 20 oktober 2013 (läs mer ovan om du inte gjort det).


 
 
Utmed vägen som löper längs det som en gång var två fullstora fotbollsplaner finns en gammal milstolpe. Den har stått på samma plats i flera hundra år. Hagavallen är nu ett minne blott, frågan är om orten reser något minne av sin f.d. samlingsplats ?
 
 
Urban igen: 
- Det stora vemodet kommer över mig varje gång jag kör fram till Hagavallen eller kör förbi. Det finns inte mycket kvar av en vacker anläggning men minnen finns kvar. Träningsstatistiktavlan från 1985 fanns kvar och den visade att jag missat ett tillfälle det året. Under de tre år jag var tränare i ÖFIF missade jag bara tre tillfällen trots att jag hemma hade fru och fyra barn. Ett stort tack till Ulla-Britt för att hon ställde upp och drog runt familjen. 
 
Slutligen, ytterligare en rolig anekdot från Urban: 
 
- Hösten 1986 låg vi hela tiden och kämpade om serieledningen. Vid en träning på hösten blev jag lite fundersam när jag kom till Hagavallen för parkeringen var fylld med spelarnas bilar och jag brukade nästan alltid var först. När jag kom in i omklädningsrummet satt nästan alla spelare där och bland dom Larry Andersson en mycket viktig spelare för oss, han hade nyss kommit efter att ha spelat både i Norrby och Grimsås. Larry satt på bänken med kryckor och ett stort bandage om ena foten. Foten var täckt av en stor raggsocka och det liknade verkligen en gipsad fot. 

Besvikelsen blev naturligtvis stor hos mig och många tankar snurrade i mitt huvud men vi måste ju i alla fall genomföra träningen. Så här i efterhand kan jag ju minnas att på något underligt sätt fanns det ett gåtfullt leende på de flesta spelarnas läppar. Vad hände sen ? Jo efter 10 minuter kom Larry utspringande i träningskläder och vid full vigör. Lurad, lurad. Ett härligt minne av spelare som gav igen för tränarens tidigare spratt. 
Statistikförteckning från 1985 bekräftar om Urban Lidrots trogna tjänst som tränare. Endast en missad träning ! Denna fanns kvar i klubbstugan vid Urbans besök i september 2020 men den hade någon annan tagit beslag på vid mitt besök i oktober 2020. Tur att Urban tog en bild på den .

 
Alla synliga tecken av Hagavallen är snart utraderade men tänk så många minnen som finns bevarade och som kommer återberättas. 
 
Ett stort tack till Urban Lidrot .PS: Missa inte att besöka Urban Lidrots hemsida med hans idrottsplatsresor http://fotbollsplaner.blogspot.com/
Bildkällor: Jeanette Zeybrandt (matchbilder), Urban Lidrot (lagfoto) samt Ingemar Berg www.klubbmarken.com