Kampen

Ett fotbollslag kan kämpa för serieseger, eller för att undvika nedflyttning. Likaväl kan kampen bestå i att överhuvudtaget få ihop ett lag och att överleva som förening. Kampen kan också vara idrottsplatsens strävsamma kamp mot mossa och glömska. Men att det kämpas så till den milda grad att idrottsplatsen döps till just ”Kampen”, det torde vara unikt. Men så är det. Idrottsplatsen i Botsmark heter Kampen.

- De var väl här och ”kampade” långt innan det blev idrottsplats ”på riktigt”, berättar bybon Eskil Holmström, tidigare spelare och före detta ordförande i klubben.

”Kampen” byggdes av lagets spelare och invigdes 1985. Placeringen på en sandhed har gjort att dräneringen av planen varit den bästa möjliga. Kort efter att snön försvunnit är planen spelklar, ofta tidigt i maj. Planen kom att bli en favorit för bl.a. Umeå IK:s damer under deras storhetstid då de ofta körde första naturgrästräningarna för säsongen just i Botsmark.

En reva i nätet kan berätta en historia om Kampen.

Den 17 juni 1945 bildades Botsmarks SK i ordenshuset i byn. Första styrelsen bestod enligt det första protokollet av:
Ordförande, och bagarmästare, E.W. Eriksson, handelsföreståndare Ernst Larsson, skräddarmästare Börje Wiklund, chauffören Martin Burman och arbetaren Ragnar Åström.

Seriespel blev det från säsongen 1952–53, och matchandet började i Division 7 Bygdeåserien. Hemmamatcherna spelades på en jordplan som, enligt Västerbottens fotbollsförbunds kalender, var 90 x 50 meter i dåligt skick. Två säsonger i division 6 Umeå Norra blev det som bäst innan laget försvann från fotbollskartan i femton år.

Inför comebacken 1976 anlades en grusplan, Lovallen. Det blev en plan som kom att fruktas av både motståndare och av byns egna spelare. Namnet har troligen med Umeå kommuns högsta berg att göra. Loberget – Umeås höjdpunkt - som ligger öster om byn.

Intresset var stort när Botsmark skulle börja om. Det drevs också på av eldsjälar som marknadsförde matcherna med en Saab V4 med högtalare på taket. Med den kördes det runt och ropades ut: ”Ikväll är det match”. Det var ungefär som när Cirkus Scala kom till byn, en bil som åkte runt och marknadsförde kvällens föreställning.

Vid den här tiden bodde ca 250 invånare i byn, och comebackåret 1976 var det man ur huse. När Rödå gästade Lovallen var det 250 åskådare på plats. En omedelbar serieseger följdes av tre säsonger i femman innan det var dags att gästa division 4 för första och enda gången. När seriesegern bärgades i den sista omgången 1979 var det först ett moloket gäng som hade fått 1–1 mot Tvärålund, och trodde att det bara blivit en andraplats. På den här tiden, före mobiltelefoner, sociala medier, appar med resultatservice osv. var det en tid av ovisshet innan slutresultaten trillade in. Lagledaren Ulf Öhman hastade iväg för att hitta en telefon. När han skyndade tillbaka till idrottsplatsen hade han ett leende som syntes hundra meter då övriga resultat hade gått Botsmarks väg.

Seriesegrarna i division 5 Västerbottens Elitserie Södra 1979. Bakre raden fr v: Lars Karlsson, Ulf Öhman, Dan Ågren, Stig Karlsson, Mats Lindgren, Lennart Sandström, Klas-Göran Hansson och Kurt-Allan Andersson. Främre raden fr v: Thord Karlsson, Kjell-Arne Holmström, Harry Karlsson, Thomas Sandström, Martin Nilsson, Thomas Johansson, Åke Lindgren. Foto från reportageserien "Lagen som försvann" i Västerbottens Folkblad 31/7 2010. Fotograf okänd.

Det blev bara en säsong i fyran, 1980, men med en mycket fin fjäder i hatten. Det västerbottniska storlaget Lycksele IF, som så sent som 1977 spelat i division 2 Norra (serien under Allsvenskan) spelade i samma serie och åkte på pumpen mot Botsmark. Lycksele skulle ”bara” säkra seriesegern men Botsmark kämpade ner Lycksele och vann med 2–1. Lycksele vann senare serien ändå, och Botsmarks äventyr fortsatte sedermera i femman och sexan innan laget 1997 tog avsked från seriefotbollen.

Klubbmärke hämtat från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Tack till Eskil Holmström och Morgan Bohman.

Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se

2020-09-16