Många av er har säkert läst Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK, eller åtminstone hört talas om dem. Sagan om Kiruna FF påminner en del om Åshöjden. Här var det bröderna Stridsman, inte bröderna Engmark, som gick nästan hela vägen till Allsvenskan. 1984 var Stridsman & Co nykomlingar i division 3 Norra Norrland. 1986 togs klivet upp till Norrlandstvåan. Där behövdes det bara två säsonger innan laget var moget för ettan. 1989 höll det otroliga på att hända. Nykomlingen Kiruna ledde länge norrettan. De stora tidningsdrakarna gjorde reportage och skrev rubriker som ”Inget practical jojk”. I 14 av 26 omgångar ledde Kiruna serien, men drömmen om Allsvenskan gick i kras på hösten. Om det inte hade varit för en onödig hemmaförlust mot bottenlaget Holmsund hade det kanske gått hela vägen? Det får vi aldrig veta. Kiruna slutade trea, blott två poäng bakom Hammarby och Vasalund.
Kiruna grundlades 1900, och växte upp kring LKAB:s gruva. Första fotbollslaget spelade boll redan 1907. Av alla lag i Kiruna så har Kiruna AIF, IFK Kiruna och Kebnekaise BK samtliga spelat i den gamla trean, alltså det som var tredjenivån i seriesystemet förr. Där lyckades Kebnekaise BK bäst som faktiskt var med i toppstriden i norra Norrlandstrean under ett par år och tog tredjeplatser åren 1967 och 1968. För att kunna nå högre höjder var samarbete vägen att gå, och den 21/12 1970 slogs Kiruna AIF, IFK Kiruna, Kiruna BK och Kebnekaise IK samman till en enhet.
De inledande åren spelades hemmamatcherna på grusplanen Matojärvi. Det omtalade konstgräset, som många lag kom att hata, fick Kiruna redan 1976 till Lombia. Den andra konstgräsplanen i Sverige faktiskt. Den första? Valhalla IP i Göteborg. 1976 var också året då man hämtade Åtvidabergs guldtränare Sven-Agne Larsson till klubben. Där och då började marschen sakta men säkert uppåt.
Konstgräset betydde väldigt mycket för Kiruna, då det geografiska läget gör det svårt med en naturgräsplan stor del av året. Som exempel kan nämnas ”grannen” Parkalompolo (17 mil bort) som gör gräspremär i juni varje år.
Som tidigare nämnt var det inte alla som uppskattade konstgräset. Vissa tyckte att det lämpade sig bättre på minigolfbanor. En ledare från ett lag från de sydligaste delarna av Sverige dundrade efter en visit i Kiruna att fotboll minsann skulle spelas på naturgräs. Från Kiruna svarade man lugnt: ”Javisst, om ni spelar ishockey på naturis utomhus så ska vi spela fotboll på naturgräs”.
1991 skapade KFF åter eko då laget vann norrettan och kvalificerade sig för det tillfälliga påfundet ”Kvalsvenskan”. Där gjorde åtta lag (fyra lag från division 1 och de fyra sämst placerade lagen i Allsvenskan) upp om två platser i Allsvenskan. I Kvalsvenskan (som gick i graven redan efter säsongen 1992) slutade Kiruna på åttonde och sista plats.
Kiruna är det nordligaste laget hittills i Sverige som deltagit i Europacupspel. 1992 var Kiruna med i Intertotocupen där man ställdes mot Slovan Bratislava från dåvarande Tjeckoslovakien, Ungerska Vác FC och Århus GF från Danmark. Resultatet blev två inspelade poäng efter två kryss, båda mot danskarna. Spel på konstgräs var inte tillåtet, och notabelt från hemmamatchen mot Slovan Bratislava var att den spelades på Byavallen i Aapua där publikrekordet slogs: 700 åskådare.
Damfotbollen började man med 1977, och under ett par år på senare tid har laget varit etablerat i Norrlandstvåan med ett tillfälligt ettårigt besök i ettan (2014). Sommaren 2021 väntar spel i division 3 efter degradering från tvåan föregående säsong.
Själv kommer jag ihåg hur exotiskt det var när jag som 10-åring fick se mitt Norsjö IF möta Kiruna FF i maj 1986. Kiruna ligger 46 mil norr om Norsjö (som är beläget i norra Västerbotten). Norsjö vann med 4–0, och det var just då svårt att tänka sig att Kiruna tre år senare skulle slåss om en plats i Allsvenskan. 1989, när Kiruna så snöpligt föll mot IFK Holmsund och tappade viktiga poäng, blev Norsjö Västerbottensmästare. Vem Norsjö slog ut i semifinalen? Jo, samma IFK Holmsund som kanske snöt Kiruna på den allsvenska platsen genom skrällsegern på Lombia. En parentes i det hela. Men nog undrar jag och många än idag hur det hade gått OM Kiruna hade besegrat Holmsund och kanske gått hela vägen till Allsvenskan istället för Hammarby. Visst hade det varit kul med allsvensk fotboll så långt norrut?
Fakta från Kiruna FF och boken ”När bollen rullade vår väg” av Per Nguyen-Johansson
Klubbmärke från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
