Örjans Vall

Klassiska Örjans vall i Halmstad som förra året (läst 2023) firade 100 år fick även fira det med avancemang till allsvenskan. Det var nämligen dags igen för Halmstads BK att åter ta steget upp i allsvenskan (för fjärde gången sedan 2012). En fråga som varit het angående Örjans Vall de senaste åren har varit gällande framtiden för idrottsplatsen. De som vill bevara arenan och de som vill sälja marken för husbyggen och bygga en modern arena på annan plats. Men nu har en enighet i kommunen bestämt att Örjans ska få finnas kvar (tackolov). Kommunen skriver bl.a. ‘Planutredningen som kommunstyrelsen fattade beslut om belyser Örjans valls förutsättningar och att platsen har ett högt kulturvärde.’ Läs mer här 
 
Sankt Örjan
Vi ska nu titta lite närmare på Örjans vall som är hemmaplan åt både allsvenska Halmstads BK och f.d. allsvenska IS Halmia. Arenan invigdes 30 juli 1922 fast då med namnet Halmstads Idrottsplats. Kort därpå ändrades namnet till just Örjans vall. 
Namnet syftar nämligen på Sankt Örjan och kommer av att det vid entrén till Örjans vall under medeltiden låg ett sjukhus med namnet S:t Jörgens hospital. 
 Örjans vall är en arena som blivit en favorit bland många bortasupportrar. Speciellt om matchen spelas under sommarhalvåret och man kan kombinera med ett bad och ett besök på stadens uteserveringar. Halmstads centrum är bara en kort promenad bort utmed ån Nissan. Arenan har idag två takläktare. Den ena är byggd runt 1970-talets början och det är också huvudläktaren. Den andra är en kombination mellan sitt- och ståplatsläktare och uppfördes runt 1990. Det som kännetecknar Örjans mest är givetvis den fantastiska mäktiga entrén. Sen inte att förglömma silvergranen. Den nuvarande granen planterades 2012. Den tidigare granen fick tas ned pga. av ålder. 
 
Idag har arenan en publikkapacitet på 10 873 men det har gått in nästan dubbelt så många. Vid en kvalmatch mellan IS Halmia och Landskrona BoIS år 1962 kom hela 20 381. Sedan dess har arenan byggts om i omgångar. I ‘nutid’ kom hela 16 867 personer i sista omgången av allsvenskan 2004 mellan HBK och IFK Göteborg. Den matchen slutade 1-1 och Halmstad tappade guldet till Malmö FF. 

Under VM i fotboll 1958 belönades arenan med att vara värd för två matcher. NordIrland-Tjeckoslovakien 1-0 (8 juni) och Argentina-NordIrland 3-1 (11 juni). Under senare tid så har det även spelats U21-EM 2009 med tre matcher. Men det är inte bara fotboll som spelats på Örjans. Även friidrott och skridskotävlingar har utkämpats. Apropå skridskotävling så får vi här ett minne från 1956. 
 
SKRINNARESS ! på Örjans vall.   
Den här gången handlar det om en skridskogala! på Örjans vall 22 febr. 1956. Hastighetsåkning på skridsko må vara en nästan utdöd gren i dagens Sverige - särskilt på våra breddgrader ( undantag: Nils van der Pohl) , men var stort förr i tiden. Så visst var det en chansning  när IFK Halmstad bestämde sig för att arrangera Örjansloppet med en av svensk idrotts största stjärnor Sigge Ericsson som dragplåster. 2 200 betalande åskådare behövdes om evenemanget skulle gå ihop. Sigge Ericsson hade bara tre veckor tidigare tagit OS-guld i Cortina på 10 000 meter och brons på halva distansen - något som han fick Bragdguldet för. Nu hade man som medtävlare "hyrt in" Conshey (Eng) , Hickey (Aus!) och några svenska åkare. Vaktmästaren på Örjans vall hade spolat en fin isoval  tack vare det kalla vintervädret som rådde just då. Aktörerna klädde om i Halmia-boden och äntrade banan iklädda tyrolerhattar från Cortina! De berömde isen, men hade svårt med kurvorna på löparbanan som de åkte på. Hickey var överlägsen på 500 m, men Sigge lika överlägsen på 5 000 m. Begeistringen hos  de 5 094 åskådarna (!) var lika stor som när Sylve Bengtsson glider fram på sin kant eller när Östen Ståhl skjuter sina kanonskott. 

Publikrusningen gjorde att Sigge hamnade i bilköerna från Örjans vall och därför missade  tåget med avgång 21.02, så han fick övernatta i Halmstad och ta sig till EM i Helsingfors dagen därpå i stället. För sin medverkan fick hela familjen Ericsson en veckas fri vistelse på hotell Tylöhus. 
Skrivet av f.d. HBK spelaren Stellan Andersson . Läs även Stellans berättelse från en match i Gunnarstorp

SM-GULDET 1997
Tom Prahl kom som tränare till Halmstad inför säsongen 1996 från Trelleborgs FF där han varit tränare i fem säsonger. Tom som var född i lilla Smedstorp på Österlen hade tiigare bara tränat lite olika mindre lag i skåne. Första säsongen blev ganska så medioker med en sjunde plats men året efter exploderade det verkligen för HBK med Tom Prahl som tränare. IFK Göteborg var som vanligt på 1990-talet storfavoriter för säsong 1997 att vinna guldet. De hade redan vunnit 1990, 1991, 1993, 1994, 1995, 1996 och var ute efter sitt sjunde SM-Guld. Men det skulle halländningarna sätta stopp för. Inför sista omgången så hade HBK tre poängs försprång till IFK Göteborg. Halmstads BK mötte nykomlingen Ljungskile SK hemma på Örjans Vall och behövde bara vinna för att bli svenska mästare. Det blev aldrig direkt någon spänning för de 14 184 personerna som kommit till Örjans Vall. Hemmalaget var i dominans och vann med 3-0 efter mål av Mats Lilienberg, Stefan Selakovic och Jesper Mattsson.

Två anekdoter till från Stellan 
Den 19:e maj 1955 var en blåsig dag i Halmstad. Det blåste 22 sekundmeter från väst i vindbyarna och HBK mötte MFF på Örjans vall. I första halvlek hade HBK medvind och när MFF-målvakten Tore Svensson skulle slå en utspark så gick han till straffområdets yttersta linje för att sparka ut bollen så långt som möjligt. Bollen kom 40 meter fram och där stod Östen Ståhl, som uppfattade att målisen stod långt från målet så han klippte till direkt på volley innan bollen hann studsa. Tore hann inte tillbaka till målet, men han kunde alltså noteras för assist till HBK:s mål! I andra halvlek utjämnade Egon "hemliga" Jönsson och matchresultatet blev alltså 1-1. Detta året tog HBK stora silvret i Allsvenskan med MFF bakom sig i tabellen. 

12:e spelaren 
Avbytarbänken var ett okänt begrepp på den gamla goda tiden. Inte förrän 1964 infördes begreppet "tolfte man" ( i seriesammanhang). Dessförinnan fick man inte sätta in en avbytare ens om någon blev skadad utan fick spela med reducerat manskap resten av matchen. Den 2 september 1962 spelade Halmia mot Varbergs BoIS. Ställningen var 4-0 när en halmian sköt ett hårt skott som strök ena målstolpen och hamnade långt bakom målet - ja t.o.m. utanför det 70 cm höga staketet som gick runt löparbanorna! BoIS legendariske målvakt Rune "Röen" Andersson hade bråttom och sprang själv för att hämta bollen. Det bar sig inte bättre än att han snubblade på staketet och bröt benet! Ambulans fick tillkallas och backen "Bagarn" Olsson fick hoppa in i målet. BoIS lyckades dock reducera till 1-4 före halvtid! Matchen slöt 6-1 till Halmia. Ordinarie målvakten släppte alltså in fyra mål på 43 minuter , medan backen "Bagarn" bara släppte in två mål på 47 minuter! 

PS.  Skrivet av Stellan Andersson ( HBK ) - åskådare på matchen. 
 
Bilderna nedan är tagna från match i Superettan mellan Halmstads BK - Syrianska FC 2-0
Stort tack till Stellan Andersson för återberättade minnen. Klubbmärken.com