Skirvingen

Den 20:e juli 1969 var ett stort datum i mänsklighetens historia. Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins landade på månen. Lite i skymundan kom det också att hända stora saker på Skirvingen i Lossmen den här dagen. Burträsk sockenmästerskap skulle avgöras. Kanske inte ett arrangemang av astronomiska mått, men ett drama av astronomiska mått. Historia skulle skrivas den 20:e juli 1969. Inte bara på månen, utan även i Lossmen.

Värdarna Lossmen tog sig an Burträsk IK, och lagen var oskiljaktiga. Matchen gick till straffar. På den här tiden var det brukligt att en straffskytt utsågs för respektive lag och han sköt då samtliga straffar. Lossmen skickade fram Kjell Widmark. Burträsk utsåg Olle Renström. Det hela utvecklades till en orgie i straffsparkar. Efter 70 straffar på Lossmens jordplan var ställningen 32-32. Domaren fick nog, och tog fram ett mynt. Slantsingling avgjorde, och där vann Burträsk.

Det påstås att en straffläggning i Tjeckien, mellan SK Batov och FC Frystak, ska vara världsrekordet i antalet straffar under en straffläggning. Där vann SK Batov med 22–21 efter totalt 52 straffar. Det är 18 färre än den där dagen då Burträsk och Lossmen sköt 70 straffar i sockenmästerskapet. Den där dagen då herrar Armstrong, Aldrin och Collins landade på månen. Dagen då Lossmen och Burträsk slog inofficiellt världsrekord...

Lossmens IF bildades den 25:e september 1956. I den första styrelsen blev Herbert Olofsson utsedd till ordförande, och som sekreterare och kassör utsågs två andra eldsjälar: Martin Olofsson och Alf Lidén. Fotbollen var dominerande, men Lossmen provade även på skidor, bordtennis och varpa. Lossmen var faktiskt första klubb som arrangerade DM i varpa i Västerbotten 1963. Sundåsens VK som spelat varpa i flera år visade sig vara helt överlägsna.

De inledande åren spelades fotboll på en hyrd plan i Manjaur. Den var liten och ojämn. Det stack upp stenar lite här och var. 1959 betalade Lossmen 4080 kronor till MoDo som utförde markarbete på en plats ovanför danslogen, och samma år stod deras egen fotbollsplan klar. Som bäst tog sig Lossmens IF upp till femman där laget 1972 spelade seriefinal mot Åmliden, men förlorade. 1973 blev sista säsongen i egen regi. Spelarmaterialet blev för tunt och 1974 kom inte laget till spel. 1976 hölls ett krismöte där framtiden diskuterades. Det beslutades om ett samgående med Rislidens SK, och i februari 1977 var Risliden/Lossmen SK ett faktum. Första åren efter sammanslagningen användes planen ibland av föreningen, men med tiden blev den en parkeringsplats i samband med logdanser och så småningom växte den igen.

Skirvingen (Skatvingen om vi översätter namnet från dialekt) är närmast kultförklarad som legendarisk festplats i Västerbotten. Idrottsföreningen fick 1956 en gammal loge av Mo-Domsjö AB. Den monterades upp sommaren 1957 bredvid det som skulle bli fotbollsplanen, och den första logdansen genomfördes samma sommar. Till 1976 arrangerade Lossmens IF fem till sju logdanser varje år. Från 1977 tog den nya klubben, Risliden/Lossmen SK över arrangemangen. Den sista dansen arrangerades sommaren 2003, och det var unikt nog inte på grund av bristande intresse. Tvärtom! Danserna på Skirvingen hade blivit så stora (4000 pers!) att arrangörerna inte mäktade med det. Säkerheten var en detalj, då Lossmens geografiska läge mitt ute i skogen, långt från större tätorter längs slingriga och smala grusvägar, ställde till det för polis/ambulans som fick problem att ta sig fram.

För den som är intresserad finns en film (som f.ö. visades på SVT 1999) som heter ”Dansen på Skirvingen”, av Lizette Bohman.

Fakta om Lossmens IF/Skirvingen från boken ”Lossmenbygdens historia”.
Klubbmärke från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Tack till Robin Lindahl, Filmjätten Media, som bidragit med drönarfoto

Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se

2020-10-03