Stora Böns IP

Innan min Dalslandstur sommaren 2012 så tog jag kontakt med skaparen bakom boken 'En massa Planer', Björn Risén. Han har besökt över 1000 planer. Med andra ord vet han vilka som ska besökas. Flera av dem från Dalsland finns dessutom med i hans bok. Han tipsade mig om vilka som borde besökas under min vistelse.
För övrigt så är hans bok den enda svenska boken som handlar om idrottsplatser. Finns att köpa på bl.a. Adlibris
Nu var min resa inte en ren fototur som jag skulle på utan en familjesemester så antalet idrottsplatser blev kraftigt begränsat därav måste det sållas en del och försöka hitta några russin i kakan.

Bara namnet Stora Bön gör det lite spännande och nyfiket att kolla upp vad det är för plats. Orten St. Bön är ett gammalt ”hemman”, kan väl bäst liknas vid en by med affär och järnvägshållplats.

Själva idrottsplatsen i sig är det inget märkligt med. En typisk landsbygdsidrottsplats utan entre och läktare. Den ligger fint inbäddat i skogen med en liten röd klubbstuga och gamla målställningar. Men det är alltid intressant att fånga upp de klubbar som inte existerar i seriesystemet längre. På många platser så har naturen tagit över och byggnader står och förfaller. Då är det ett måste att dokumenterar dem innan det är för sent. Som t ex i småländska Tegnaby och Grönskog

1934 bildades klubben Stora Bön IK, året efter gjorde man debut i serien. Laget kom nästsist med fem poäng men det var bara fyra lag i serien så det låter finare att säga att man fick bronspengen istället. Efter lite uppehåll i seriesammanhang under vissa perioder bl.a. under krigstiden och ett längre uppehåll på 15 år mellan 1964 och 1979 så blev sista seriesäsongen 1990.
I samband med comebacken inför 80-talet så gjordes ett hästarbete av ett gäng entusiaster för att få idrottsplatsen spelduglig igen för den var helt igenväxt.
En som var med minns.
- Det gick väl inte så bra i början men efter några år så var laget etablerat i mitten av div 6. Under första året blev laget utnämnt till Sveriges sämsta lag av tidningen GT men fokus låg inte på att vinna utan att ha så trevligt som möjligt, veckan efter utnämningen spelade dock klubben oavgjort och tog sin första poäng för säsongen och torde väl därmed ha lämnat denna plats.
Men comebacken varade bara i 10 år, nu är klubben som sagt åter i Törnrosasömn. Frågan är om det någonsinn blir en ny comeback.
Den sista säsongen 1990 blev det 2 vinster, 3 oavgjorda vilket blev 11 poäng och en sistaplacering i serien.

Förutom några år i div. 5 under 1940-talet och 1950-talet så var det div. 6 som gällde. 368 matcher blev det i div. 6 varav 115 vinster vilket skvallrar om att laget höll till mest i botten. Efter comebacken 1979 så har laget spelat tio säsonger, alla säsongerna har man kommit på de tre sista platserna. Totalt så hamnar laget på en 18:e plats i den dalsländska maratontabellen över div. 6 med 23 säsonger. 394 poäng blev det. Kan det bli mer via en comeback ?

Tack till Thor-Björn Jakobsson och Svante Bernhard för historik.

Har någon mer information eller bilder från föreningen och idrottsplatsen så får ni gärna kontakta mig på mats@idrottsplats.se.