En gång i tiden spelades det fotboll i varje by. Det fanns eldsjälar och stora barnkullar. Men när både barnkullar och eldsjälar blir färre får man ta till nya grepp om man inte ska tvingas att lägga ner verksamheten. Nu ska vi titta till Svansteins idrottsplats uppe i Tornedalen där det numera är två ärkefiender som enats under gemensam flagg.
Men vi tar det hela från början. Svansteins SK bildades 1931, så det är en ort som närmar sig 90 år på fotbollskartan (skrivet 29/6 2020). Det är i en tid när landsbygden går mot sin blomstring. 1950 står Svanstein på sin topp vad gäller invånarantalet med 419 personer. Motståndet då kunde heta Pello, Kuivakangas, Hietaniemi, Rantajärvi eller Jar-Ka IF. Idag har alla de nämnda klubbarna en gemensam nämnare och det är att de inte längre finns kvar på fotbollskartan.
Svanstein spelade tidigare på en grusplan nere vid älven, Bruksvallen. Svanstein är en gammal bruksort, därav namnet på fotbollsplanen. Bruket i Svanstein anlades 1753 av Abraham Steinholtz, och hörde till Kengisverken som var världens nordligaste järnbruk. Bruket var aktivt i 50 år, och lades således ned 1803.
Bruksvallen låg som nämnt nere vid Torneälven, och förr i tiden var det inte vanligt med reservbollar som idag. Det fanns en matchboll, och någon fjärdedomare som höll upp en skylt med tilläggsminuter var inte påtänkt. Men sätt att få tiden att gå fanns det.
- När man ledde så sköt man ett missriktat skott ut i älven, och så var det någon med eka som fick ro ut och hämta bollen. berättar eldsjälen och allt-i-allon Rune Westerberg.
En annan gång när Svanstein mötte Pajala på Bruksvallen, så hade domaren en svettig afton. Han stannade kvar länge i duschrummet, för utanför omklädningsrummet väntade ett gäng gamla farbröder. De stod där uppradade och hade kottar i nävarna, som de hade tänkt bombardera domaren med efter något som de upplevde var en dålig domarinsats…
1978 var det dags för en ny plan i Svanstein. Staten tillsköt medel till ett idrottslägercentrum, och det blev en fullstor och fin plan med läktare och löparbanor vid foten av berget. Där blev det också ett antal stora matcher i den s.k. Midnattssolscupen. 1982 – 2011 arrangerades den under ljusa sommarnätter i samarbete med IF Polcirkeln, Juoksengi, Ohtanajärvi, Aapua och Korpilombolo GIF. Här deltog lag från Norge, Finland och Ryssland, och vid ett par tillfällen deltog självaste Spartak Moskva. Spartak har också vunnit titeln vid fyra tillfällen. Flest inteckningar i Midnattssolcupen? Det har Kiruna FF som vunnit den sex gånger. Den första turneringen vanns 1982 av IFK Tärendö. Den sista 2011 av Stolitsa Moskva.
- Jag har varit med som spelare, ledare och arrangör, och det har varit jätteroligt att få uppleva. Som mest var det 36 deltagande lag, men nu är sommaruppehållet heligt. På slutet var det svårt att få ihop lag. Men det fanns en tid när folk planerade semestern efter Midnattssolscupen. Det var en riktig folkfest, berättar Rune Westerberg.
Svansteins största ärkerival var IF Polcirkeln, Juoksengi. De var som hund och katt. Som Celtic och Glasgow. Blott en mil skiljer antagonisterna åt. 1992 hade trätobrodern Polcirkeln gjort sin sista säsong i egen regi. Det gick tungt för Svanstein också, så för att rädda fotbollen i bygden enades de forna ärkefienderna under gemensam flagg: Polcirkeln/Svansteins FF (som första tiden hette IF Polcirkeln/Svansteins SK). De spelar varannan match i Svanstein, och varannan på Polvallen i Juoksengi. Den nya klubben antog ny färg: randigt, röd och marin.
Sammanslagningen blev lyckad. Pol/Svanstein nådde division 3 Norra Norrland, och spelade sex säsonger i början av 2000-talet i trean. Där nosade man på kvalplats till tvåan med två tredjeplatser som bästa resultat.
Jag skulle gärna besöka Svanstein en ljus sommarnatt och se Midnattssolscupen med Spartak Moskva, Pol/Svanstein och Parkalompolo med flera. Skulle inte ni det också?
Tack till Rune Westerberg.
Klubbmärken från Ingemar Bergs hemsida klubbmarken.com
Text och foto: Göran Bergmark
goran@idrottsplats.se
2020-06-29
